Jag hade en vän över på en kopp teé och vi började diskutera hur musik kan påverka en mående och om det kan påverka ens beslut som man tar. Jag har hört från ett antal runtomkring mig att låtar inte kan påverka oss på ett sätt att vi kan komma fram till olika beslut. Jag kan inte hålla med dem. Jag tror verkligen att låtar och musiken i sig kan påverka oss att komma fram till vissa beslut, men inte ta besluten åt oss. Det finns många låtar som påverkat mig och även fått mig att fatta vissa beslut eller påmina mig om vissa beslut jag har tagit. Denna låten är väldigt speciell för mig då den påminer om mycket och jag har mycket minnen till den. Både bra som dåliga.



Well the key to my survival
was never in much doubt
the question was how I could keep saying
trying to find a way out

Things were never easy for me
peace of mind was hard to find
and I needed a place, where I could hide
somewhere, I could call mine

I didn't think much about it
til it started happening all the time
soon I was living with the fear everyday
of what might happen that night

I couldn't stand to hear the
crying of my mother and I remember when
i swore that,
that would be the
Last they'd see of me
And I never went home again

they say that time is a healer
and now my wounds are not the same
I rang that bell with my heart in my mouth
I had to hear what he'd say

He sat me down to talk to me
he looked me straight in the eyes

he said:

You're no son, you're no son of mine
No you're no son, you're no son of mine
You ou walked out, you left us behind
and you're no son, no son of mine

oh, his words how they hurt me, I'll never forget it
and as the time, it went by, I lived to regret it

You're no son, you're no son of mine
but where should I go,
and what should I do
you're no son, you're no son of mine
but I came here for help, oh I came here for you

Well the years they passed so slowly
I thought about him everyday
what would I do, if we passed on the street
would I keep running away

in and out of hiding places
soon I'd have to face the facts
we'd have to sit, down and talk it over
and that would mean going back

they say that time is a healer
and now my wounds are not the same
I rang that bell with my heart in my mouth
I had to hear what he'd say

He sat me down to talk to me
he looked me straight in the eyes

he said:

You're no son, you're no son of mine
You're no son, you're no son of mine
When you walked out, you left us behind
and you're no son, you're no son of mine

oh, his words how they hurt me, I'll never forget it
and as the time, it went by, I lived to regret it

You're no son, you're no son of mine
But where should I go and what should I do
You're no son, you're no son of mine
But I came here for help, oh I was looking for you
You're no son, you're no son of mine - oh
You're no son - hi yeah, hi yeah, hi yeah, hi yeah
You're no son, you're no son of mine


Det är bra att gå vidare ifrån dåliga händelser som skett en. Det är ingen idé att gå och älta en massa händelser och analysera dem bit för bit. Man mår inte bra av det och man gör sig bara olycklig. Jag har vart sån innan och jag har fortfarande en del av det kvar trots att jag verkligen jobbar på att inte analysera så mycket som jag gjort innan. Hur konstigt det än kan låta så tror jag att det är bra att man minns de dåliga i sitt liv med. Inte bara för att man ska gå i samma fälla igen utan även för att man ska uppskatta det man har och det som kommer.

// sara