nu är man själv kvar i lägenheten och sitter och funderar på en hel del saker. Bra saker. det är en sån härlig känsla men allt känns så rätt. samtidigt som det är så härligt så är det ändå sjukt. för detta är man inte van vid. att något ska kännas så rätt från början. att istället för att en människa är stor i ens ögon sjunker ju mer man lär känna den så är detta istället att personen växer i ens ögon, man faller mer och mer och man blir bara mer och mer kär. Det är så sjukt men så rätt. förlåt för upprepningar men jag kan inte sluta säga det.
jag kan inte få fjärilarna i magen att sluta flaxa. de flaxar på där utan att jag gör något de finns där. ögonen lyser upp så fort man ser dig och hjärtat bultar bara snabbare och snabbare. Jag mår så bra av att vara med dig och detta som har hänt har vi båda sagt att det var oväntat (vissa håller kanske inte med om att det inte var förväntat, ni vet vilka ni är ;) ) men för en månad sen så trodde man inte detta men är så jäkla glad över att det har skett. att du och jag är ett vi. jag vill inte att fjärilarna ska sluta flaxa, jag vill bara falla mer och mer.  Jag längtar verkligen tills vi träffas igen!

// sara