vilken dagt..har verkligen varit hemsk.
börjar me att mamma ringer te mig vid 11 och berättar att mormor har åkt in akut me misstanke på hjärtinfarkt
kunde inte koncentrera mig på praktiken så fick lov att åka hem
väl hemma gick det verkligen inte att göra ngt. var så rastlös.
timmarna fram till 14 var bland de längsta timmarna i mitt liv¨även om de bara var två timmar
så sakta gick det. visste jue inte hur det var med henne utan skulle få reda påd et då
mamma ringde och berättade att det var en kraftig kärlkramp och inte hjärtinfarkt
visst kunde man andas ut för det var jue lite mindre allvarligt. men chocken tog sitt lilla tag innan det släpper
visst gick alla möjliga tankar genom huvudet. alla möjliga senarion. fy fasiken
tur som de är så är de lugnt nu och hon mår bra. hon ska övervakas ngr dagar men sen får hon komma hem
morfar längtar han är uppe hos henen så mkt som det går
kännner sig mkt lugnare nu
det enda jag skulle behöva är en kram

// sara