var ute och tog en promenad till maxi för att köpa permanent. men de var riktigt skönt att komma ut och bara tänka. efter det som hände igår så behövdes de rensas lite. men nerverna går på högvarv och man vet inte vad man ska göra. om man känner ngn som har en livstil som kan skada personen i fråga riktigt rejält och personen har barn som vill att han ska vara kvar om man säger så. hur ska man då kunna motivera människan till att leva bätttre. nackdelen är att viljan till detta finns inte hos denna personen utan den vill leva kvar i det sätt som den lever. men de är svårt när man själv vet att det skadar.
vet inte varför man råkar ut för så jäkal mkt. känns osm att när allt väl är bra och man kommer tillbaka tills ina rutiner så är de ngt som händer och allt blir värre igen. men man kan jue inte säga nej tiull att hjälpa heller men sen känns et som att man vill baralåsa in sig ngnstans och stänga av både datorn och mobilen.
men de ä jue bara önsketänkande.
det var skönt att komma ut iaf och få lite att sortera bort i tankarna. men dags att sätta sig o plugga igen. kanske borde man börja säga nej till allt? inte vet jag.....

// sara