Efter gårdagens händelser har jag inte fått så mycket sömn. mest legat och grubblat över det och vridit och vänt på hela situationen. Jag blev både förvånad och förbannad. men inte kom jag fram till något vettigt och jag kan inte ritkigt släppa det heller. men mest för att jag blev så förvånad.
Men kan det vara så att man inte uppskattar det man har utan hela tiden försöker förändra det? att man gör mer skada än vad man gör nytta?

Detta är så tröttsamt och det tar mycket energi.  så just nu längtar jag bara till lördagen. att få umgås med min håkan och härliga människor. att få komma bort från allt och bara få slappna av. sen att bara vara med håkan får mig att glömma allt och jag blir alltid på bättre humör när jag pratar eller ser människan.  det ska han veta, att han betyder otroligt mycket!

// sara