Sara Claesson -

Soon iám gonna be a mighty king

Ett förvirrande jag tog mig till jennie. skönt att träffa henne och kunna snacka lite. hon visade mig en lgh som jag verkligen skulle stormtrivas i. ganska läskigt att hon känner mig så jävla väl att hon kan hitta en lägenhet sådär.håkan och pelmas kom och möte upp oss innan vi gick till after work på salotte (vet inte rktigt hur de stavas) och möte upp jenny. det var kul att träffa dem och det var kul att bara umgås. två personer saknades tyvärr. :(
blev tillslut olearys, kan ju inflikas att jennie fick en fixidé hon skulle ha deras friterade glass haha, mysigt att sitta där faktiskt. bara ta det lugnt utan någon speciell tid att passa.
tackar för trevligt sällskap alla!

// sara

show me a garden that bursting into life

detta är mina tankar för tillfället, mycket kan låta konstigt eller som om jag överanalyserar allt. men jag känner att jag måste få skriva av mig. få ut allt. Sitter i min lägenhet och har tänkt en massa på allt som snurrar i mitt liv för tillfället. det är så svårt när en känslor börjar bubbla upp på nytt, bra känslor, såna känslor man vill ha hela tiden. de bubblar upp men de kan inte ritkigt bubbla upp till ytan för det finns en spärr. en spärr jag inte ritktigt listat ut vad det är men jag har en aning om det. man vågar inte riktigt släppa lös allt för man vet inte vart man har en och hur mycket energi som egentligen läggs ner. det är jobbigt att verkligen fastna för en människa men inte riktigt veta vart man har den. man vet att allt är ömsesidigt och känslorna finns verkligen där. jag tvivlar inte på känslorna från båda sidorna för fem öre, jag vill verkligen att detta ska fungera och att det ska hålla. jag vill satsa på det. det känns rätt.
men det känns bara som att det inte finns tillräckligt mycket plats för mig. ska man behöva boka in tider för att kunna ses? ska man inte längta efter varandra och vilja ses så mycket som möjligt? ska fester och sånt vara viktigare om man knappt setts på en vecka? ska man få höra att om det inte blir något så kan vi ses?  kompisar är otroligt viktiga och dom ska man verkligen ta vara på. dom är viktiga. men ska inte en flickvän prioriteras lika högt?
det är kanske där spärren sitter för att känslorna ska kunna bli större, de är redan stora men ännu mer. kanske är de att man vill veta att personen verkligen vill träffas och hitta på saker, tillsammans med vänner och med en själv. att man vill känna sig prioriterad och kunna få den ensamtid som behövs. vill inte att man ska gå igenom samma sak som man gjorde för några månader sen. det var ett ganska kravlöst förhållande som jag inte vill gå igenom en gång till. det var jobbigt som det var då.
jag är verkligen kär, jag tycker om denna kille extremt mycket. och jag vet att han tycker samma sak. jag önskar bara att det fanns mer tid för oss

// sara

light up light up as if you have a choise

det var trevligt på grillkvällen igår. verkligen, det var mysigt och det kändes som om det behövdes. tackar jennie, tommie (jättekul att han kunde hänga med), håkan, minna och jesper. det var mysigt att ligga och kolla på stjärnorna med en brasa som värmde fötterna. jättemysigt verkligen. sen blev det en liten promenad till österängen innan man däckade i sängen.


(bilderna är av sämre kvalite, jag vet )

var och vandrade med jennie idag och satt och åt morotskaka från claras. jäklar anamma, den godaste morotskakan jag ätit. den var riktgt god. inte så sötsliskig som alla andra jag ätit. sprang och kollade på balen med där jesper skulle gå runt med en kompis. de var fina, får ju passa på de är ju inte varje dag man ser honom i kavaj inte. göad över att jag träffat honom! så nu blir det snart sängdags. har en lång dag framför mig imorgon och sen har jag en hel del att tänka på. men mest för att samla krafter för imorgon.

// sara

haha

Först skapade Gud åsnan.
Gud sa till åsnan:
-'Du är en åsna. Du skall slita och släpa dagen lång och bli
kallad dum i huvudet. Du kommer att leva i 20 år.'
Åsnan svarade:
- 'Usch då, det låter inte som något bra liv. Kan vi inte säga
att jag bara skall bli 5 år gammal?'
Gud accepterade åsnans förslag.

Sen skapade Gud hunden.
Gud sa:
- 'Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester
från middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år.'
Hunden sa:
- 'Ojdå, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara
15 år istället?
Gud accepterade hundens förslag.

Därefter skapade Gud papegojan
Gud sa:
- 'Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och upprepa
allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal.'
Papegojan undrade:
- 'Det låter väldigt enformigt... Kan vi inte säga bara 50 år?'
Gud accepterade papegojans förslag.

Till slut skapade Gud mannen.
Gud sa:
- 'Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv. Du är klok
och intelligent, så du kommer att bestämma här i världen. Du skall
bli 20 år.'
Mannen svarade:
- 'Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite
längre?'
(Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens...)
- 'Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20
som hunden tackade nej till, samt de 25 som blev över från papegojan
också?'
Gud accepterade mannens förslag.
Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år. Sen
gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i
huvudet.
Sedan får han helt underkasta sig den övriga familjens behov,
leva på rester från bordet och vakta huset i 20 år. De sista 25 åren
av
sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt som folk säger, till
stor
irritation för alla i sin omgivning...

// sara

sommarläsning

Har kollat runt lite på nätet efter lite sommarläsning och tror de slutar med dessa böcker. alla är väldigt starka och handlar om ämnen man kanske inte tar upp i allmäna samtal och vissa kan till viss del vara tabubelagda bland folk. men jag facineras över att vad folk än är med om så blir de starkare. de kömpar för en god sak och de vill visa vad som egentligen försiggår. rekomenderar dessa:



Sommaren 1996 när Michael Greenbergs dotter Sally var 15 år blev hon från en dag till en annan manisk. Plötsligt var hans dotter som en främling för honom. Här berättar han insiktsfullt och smärtsamt om sommaren då hans älskade dotter Sally drabbades av en svår psykisk sjukdom.



Det här är 14-åriga Tessans egna historia. Hon lever ett välanpassat liv i en mellansvensk stad, med mamma, pappa och syskon. I skolan går det bra och hon älskar stunderna hon tillbringar i stallet.
Men så en kväll raseras allt. På väg hem från stallet blir hon våldtagen av en jämnårig kille. Chockad tar hon sig hem men berättar aldrig för någon om vad som hänt. I stället tar Tessan på sig all skuld för våldtäkten och mår allt sämre.
När en kompis föreslår att de ska sälja sex via nätet för att tjäna snabba pengar tvekar hon inte. Tessan dras in i en ond cirkel av självförnedring och prostitution i jakt på bekräftelse. Genom att sälja sin kropp gång på gång straffar hon sig själv och försöker ta kontroll över situationen. Men snart inser Tessan att hon inte längre har makten över sitt liv. Till slut får hon inte ens betalt av de män som regelbundet ringer och kräver att få utnyttja henne. När hon byter skola för att komma ifrån dem hittar de henne och övergreppen fortsätter. Hennes omgivning märker inte vad som händer. Finns det ingen väg ut ur helvetet?



När Khady Koïta var 7 år renades hon. Hon fördes till en hydda och hölls nedtryckt mot en bastmatta medan en kvinna stympade hennes kön med ett rakblad. Vid fjorton års ålder blev honbortgift med en betydligt äldre släkting och flyttade från tryggheten i Senegal till ett okänt Paris.
I Frankrike väntade ett helvete. Hon tvingades leva instängd i en liten lägenhet, stå ut med täta och svåra graviditeter, fysisk och psykisk misshandel och ständiga våldtäkter. Hon var en fånge i sitt eget liv.
Till slut använde Khady sig av den starkalivsvilja och överlevnadsinstinkt hon fötts med och slog sig fri. Efter en lång strid fick hon äktenskapet upplöst och vann över de traditioner som så starkt präglat hennes liv.




Julie Gregory överlevde Münchhausen by proxy, förmodligen den mest komplicerade och dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag. Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Många MBP-barn dör men Julie inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.


Constance var van vid att bli misshandlad, både psykiskt och fysiskt, av sin egen mor, och regelbundna slag och svält orsakade flickan ofantlig smärta. Men det var den känslomässiga tortyren avsaknaden av kärlek som gjorde mest ont.
Föreställ dig att din mamma kallar dig en äcklig, ful bakterie.
Föreställ dig att din mamma flyttar när du är tretton år gammal och lämnar dig ensam, utan värme, elektricitet och mat. Hade du överlevt? Constance gjorde det. Hon trotsade
alla odds, och kämpade sig till så mycket självkänsla att hon klarade att studera vid universitet och bli Storbritanniens första svarta domare. Fruktansvärd, brutalt ärlig och ändå upplyftande; ÄCKLIG är Constance Briscoes historia.

// sara

dream away, far away

hade två hemska drömmar häromnatten som verkligen skakade jorden under mina fötter.
jag hoppas innerliggt att ingen av dem går i uppfyllelse på det sättet man drömde dem. den ena handlade om en graviditet som inte slutade så bra. den andra handlade om M och vad M har att vänta sig enligt drömmer fyy fan. ryser så fort man ens tänker på de.

får säga grattis till louise och peter som fått barn
ni kommer bli jättebra föräldrar :)

// sara

Iam serching for some kind of miracle, waiting so long...

fick precis ett telfonsamtal. M hade en väldigt aggresiv metastanserad cancer som satt sig i en lymfkörtel. de vet inte om de fått bort allt så just nu är det bara att hoppas på det bästa. hoppas på att de fått bort allt och att han kommer ha många år kvar. de hade fått bort 3 dotterssvulster vilket var de de kunde hitta. men det första sjukhuset såg 4 st och vi började undra vart den fjärde gömt sig. kanske var det bara något som kom upp, kanske var den godartad, kanske har den försvunnit?
vi vet inte. men under sommarens gång kommer vi märka om de fått bort allt eller inte. skulle de spridit sig till lymfan så är de kört. det kommer gå snabbt. det kommer vara skitjobbigt. M hjärta har spökat med. blodtrycket ligger för högt och hjärtat flimmrar. hur grymt det än låter så är det så att cancern spridit sig så hoppas jag hjärtat tar död på han först. det låter grymt men efter att ha jobbat med cancerpatienter och efter att ha sett vilket helvete de har skulle jag aldrig önska mina fiender de. det är grymt att se och det skär så mycket i hjärtat. skulle aldrig önska någon det.
men nu är de bara att hoppas på det bästa och försöka leva ett så normalt liv som mäjligt. det är svårt att vara den glada bekymmerslösa tjejen som man var. man går bara och funderar på allt och undrar när man ska få ett samtal av att M finns inte längre. men man kan inte grubbla ner sig heller. fan allt måste vara borta, M ska leva!
(och nej jag är inte i ett förnekelsestadie, det är bara en av mina högsta önskningar för tillfället!)

// sara

i have things that i want to tell you, but i dont know how to say

blev en filmkväll igår hemma hos jenne. vi satt och kollade på parfymen :D
en riktiogt bra film. tyckte om den mycket. konstig men mycket bra.  rekomenderar den stark!



vet inte vad som hände igår. fick en ritkig knäpp. men de kändes som om de behövdes. men kommer tat gå på helspänn idag. imorgon tror jag domen faller då man får veta allt och det är svårt att kunna köncentrera sig på något annat. men detta ska banne mig gå. fan de ska gå!

// sara

new wheels on the block

haha jag skrattar.
så bra:



sen har jag fastnat för denna låt
def leppard med all i want is everything
skön lugn låt:



// sara

dåligt samvete?

har så dåligt samvete, fast jag vet att jag inte behöver ha det. har omtenta den dagen mamma och resterande familj ska ut till sommarstugan och hjälpa M med trädgårdsarbete och så. det är M fristad, där kan M ta det lugnt och rehabilitera sig. vilket är jättebra. emn känns dumt att inte kunna hjälpa till, det ska alltid vara något ivägen så fort de ber om hjälp. saker som man inte kan flytta på eller som man kan skippa. självklart förstår mamma men det ger en dåligt samvete iaf. jag vill ju kunna hjälpa till och finans där men känns som om jag inte räcker till ritkigt...

menningarna som - klart jag stödjer dig - du vet att jag finns här för dig - säg bara till så hjälper jag dig - du vet att det bara är att ringa och snacka
dom betyder väldigt mycket och man ska verkligen mena  det om man säger det. sen självklart förstår man om alla inte kan komma till en när detbehövs men då kan man iaf ta det över telefon eller att den andra partern bara lyssnar.
många säger dessa menningar men de är tyvärr få som håller det. det märks verkligen vilka som verkligen ställer upp för en när det väl kommer till kritan....

// sara

With wide open mouth and burning eyes



var och klippte mig hos jennie idag. blev fint fint. bort med de slitna håret och nu är de fint och glansigt igen. tack vännen!
sen blev det lite pill med annat. när allt det väl var färdigt så stack jag till ivana. hon bor ju inte mer än tio minuter från mig. jättehärligt. så vi pratade ut en hel del och sen satt vi och kollade på en massa bilder från gymnasiet, vår kroatieresa samt bilder på vårt projektarbete där vi åkte till lettland. fy vad man saknar ungarna. pratade om en weekend till Riga och bara vara där och försöka att besöka barnhemmet. hoppas det blir av nu. Riga är kanske inte något eftertraktat ställe att åka till. men det är en sån mysig stad, visst är de lite slitet men de är charmen med de. mycket trevligt folk och spännande saker händer där jämt. samt vår favoritresturang LIDO är där. så jävla gott älskar de!
när vi v'äl kollade på bilderna blandades de med både tårar och skratt. att en sån resa som lettland verkligen kan få en att tänka på annat sätt och värdera om saker. helt underbart. ungarna är ju iofs 13-14 nu så de har ju vixit till sig men jag tror att de lätt skulle känna igen en. man märkte att det betydde mycket för dem att vi kom inte bara en gång utan två gånger reste vi. de uppskattade att vi var där.
jag är så glad. hjar många klumpar i magen men en är borta nu tack och lov. är så glad att man har så underbara människor runtomkring sig och att de verkligen visar att de bryr sig om en när de är tufft. rädslan finns att de backar men inte dessa underbara människor. känns skönt att kunnat reda ut allt dte man behövt reda ut :D

// sara

nyinköpt från ullared

var iväg med några till ullared och shoppade loss och kom hem med en hel del roliga och användbara saker :)

1. 2.   3.  
4. 5.   6.
7. 8. 9.
10.   11.   12.
13. 14.

1. daim kexchocklad och 4 st tuggummi paket
2. 3 st deo, denvit, trasor
3.2st fingerboards till pappas jobbarkompis son, sockar och soppåsar
4. fingerboard
5.plånbok
6. snygg väska, älskar den!
7. 2 st knälånga mjukisbyxor, tänkt att ha på sommarens kvällar
8.långa mjukisbyxor
9. väldigt långa brottarlinnen med brodyr/virkning längst upp/bak
10. skön t-shirt som var tänkt till uppvikta jeans eller liknande
11.trycket
12. en vit kortärmad t-shirt med ett krusidull tryck
13. en finare tröja med sidenband runt midjan
14. blå och vit kofta som är ribbad längst ner


// sara

ayo technology ive got to get it to her



älskar låten

// sara

sing with me, happy and suprised

hittade ett klipp som verkligen förvirrar en. lär n att man ska inte döma en person på utseendet utan på personligheten och förmågor.
kolla in det
HÄR
verkligen skitkul att se!
susan boyle du äger!

// sara

thank you honey!

får tacka jennie för den nya och ritkigt snygga bloggdesignen! tack så hemskt mycket!

// sara

Bang bang you're dead...

Put all the rumours to bed
Bang bang you're dead

sitter och tar det lugnt vart på MAX en stund och ätit sen hjälp minna med sina skoluppgifter. vart en lugn dag verkligen men hemma hos minna börjar de dunka i huvudet. som små nissar sitter med varsin jättehammare och slår med all ork de har på mitt lilla skallben. det gör ont. aj aj aj
jobbet mitt har börjat krångla igen. typiskt verkligen. kan de inte lära sig att inte dubbelboka folk? hade vart så mycket lättare. sitter och kollar på det program som heter spårlöst . skulle lätt kunna tänka mig att vara en sån som spårar och letar efter andras föräldrar. lite detektivarbete. hihi
nu blir det vila. mina nissar ska försvinna bort bort bort

// sara

And i need you now some how.....

haft en sjukt härlig dag. vaknade upp jämte en riktig sötnos och vi bestämde oss för att dra till lekeryd och äta deras berömda glass som han inte har ätit än. jättegott verkligen. håkan, frida sol och daniel hängde på där med. riktigt trevligt. sen cruisade vi runt med h¨åkans bil och slutade med att vi kom till en sommarstuga som hans mamma och jag tror att det var hans styvpappa men jag kan ha fel ägde. härliga människor och mysig stuga faktiskt. började knorra lite i magen och la dolce vita var vi och åt på. god mat var det men riktigt rejäla portioner vill jag säga. allt slutade med att sötnosen hamnar i vattnet och jag och håkan sitter och skrattar jämte. trevlig dag kan man säga. kul när inget är direkt planerat :P

har en klump i magen som alltid växer sig större när jag ringer vissa samtal och jag var tvungen att göra det idag. det känns hemskt att säga att man är tvungen att ringa till en person som man verkligen älskar så jävla högt och som jag ärligt talat kan dö för. men just nu så är de jobbigt. det var menningen att jag skulle hjälpa till en dag med diverse saker men såg nu att jag inte kunde pga att jag har omtenta. och jag vet att jag måste göra omtentan men får så jävla dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa till. de har bett om hjälp nu en gång innan och jag har vart tvungen till att säga nej då med. pga situationen som är nu känns det så dumt att tacka nej. jag vet inte vad jag ska göra. känns som om jag håller på att glida ifrån dessa och jag vet att allt beror på situationen men de är så det känns. det är hemslt verkligen. ska man få dåligt samvete för detta eller grundar det sif i något annat? jag vill verkligen hjälpa tillf ör att jag vet att det behövs. men jag kan ju inte heller skippa saker som berör min framtid heller. men de känns verkligen som om jag sviker dem om jag säger nej om jag säger att jag inte kan hjälpa till eftersom man hör i rösten att de förstår men ändå att de blir ledsna. hur fasiken ska man klara av det? hur ska man lyckas att hålla ihop när de trycks på alla håll. men vill självklart hjälpa sina vänner som står en närmast med deras problem och stötta dem, samtidigt som man ska klara av sitt egna liv och bearbeta allt och hjälpa till med diverse sysslor som behövs. det är svårt verkligen men än så länge har man lyckats. det känns som om det man hjälp till med vart med på och att man bryr sig och ringer hjälper inte. man känner sig så hjälplös. det är svårt att prata om detta och verkligen säga allt för jag vet hur många som är skadeglada och jublar när de hör sånt här. det låter sinnessjukt men tyvärr så är de såhär, det är verkligenheten.

när jag har berättat detta för några vänner som är böand min a närmaste så har jag fått svaret att detta hade du väl räknat med att det skulle bli så. det är inget svar man vill ha av nära vän men jag förstår hur människan tänker men ändå är det inget svar man vill ha. det stänger det ämnet ganska bra. men iaf. lite för såna reaktioner och skadeglädjen som finns så vill jag inte prata om allt. känns som om det gör mer skada än vad det hjälper. även om det är att snacka av sig som verkligen hjälper.  man känner sig som ett vrak inuti. det är hemskt, det är skitjobbigt ch det tär verkligen på en. även om man kanske inte trodde det från början så gör det verkligen det.
ska ut på en promenad nu och försöka att rensa tankarna.

// sara