detta är mina tankar för tillfället, mycket kan låta konstigt eller som om jag överanalyserar allt. men jag känner att jag måste få skriva av mig. få ut allt. Sitter i min lägenhet och har tänkt en massa på allt som snurrar i mitt liv för tillfället. det är så svårt när en känslor börjar bubbla upp på nytt, bra känslor, såna känslor man vill ha hela tiden. de bubblar upp men de kan inte ritkigt bubbla upp till ytan för det finns en spärr. en spärr jag inte ritktigt listat ut vad det är men jag har en aning om det. man vågar inte riktigt släppa lös allt för man vet inte vart man har en och hur mycket energi som egentligen läggs ner. det är jobbigt att verkligen fastna för en människa men inte riktigt veta vart man har den. man vet att allt är ömsesidigt och känslorna finns verkligen där. jag tvivlar inte på känslorna från båda sidorna för fem öre, jag vill verkligen att detta ska fungera och att det ska hålla. jag vill satsa på det. det känns rätt.
men det känns bara som att det inte finns tillräckligt mycket plats för mig. ska man behöva boka in tider för att kunna ses? ska man inte längta efter varandra och vilja ses så mycket som möjligt? ska fester och sånt vara viktigare om man knappt setts på en vecka? ska man få höra att om det inte blir något så kan vi ses?  kompisar är otroligt viktiga och dom ska man verkligen ta vara på. dom är viktiga. men ska inte en flickvän prioriteras lika högt?
det är kanske där spärren sitter för att känslorna ska kunna bli större, de är redan stora men ännu mer. kanske är de att man vill veta att personen verkligen vill träffas och hitta på saker, tillsammans med vänner och med en själv. att man vill känna sig prioriterad och kunna få den ensamtid som behövs. vill inte att man ska gå igenom samma sak som man gjorde för några månader sen. det var ett ganska kravlöst förhållande som jag inte vill gå igenom en gång till. det var jobbigt som det var då.
jag är verkligen kär, jag tycker om denna kille extremt mycket. och jag vet att han tycker samma sak. jag önskar bara att det fanns mer tid för oss

// sara