Sara Claesson -

Not tormented daily not defeted by you

Detta inlägget talar emot sig själv en del, så att ni är beredda på det. Är fullt medveten om detta.
Egentligen är man ganska dum om man tänker efter. Att man har det tankesättet att man inte vill visa sig svag för de runt omkring sig. Även för sina nära och kära. Man säger att det är okej, det löser sig alltid på något  sätt, det är inte så farligt. Jag är sån. Jag vill helst inte visa mig svag för andra. Hur ont jag än har, Det är helt okej att folk bryr sig om en och det uppskattar jag men jag har svårt för att människor ska tycka synd om en, när det inte går att göra något åt de besvär jag har. De är kroniska och jag kommer leva med dem hela mitt liv.
Jag har förbannat ont nu i mina leder, det gör så ont att jag helst skulle vilja vara sängliggandes. Jag har stundtals under dagen svårt att använda min vänsterhand och det smärtar för varje steg jag tar. Men sen vet jag också att ju mer jag rör mig och ju mer jag använder den kroppdelen som gör ont ju mer underlättar det. Det gör mindre ont för stunden. när jag väl lägger mig ner och slappnar av kommer oftast värken tillbaka. Men jag vet att jag aldrig skulle göra något som jag inte skulle klara av.
Jag hatar verkligen att de som är mig nära påverkas av detta när jag mår dåligt. Inte bara att man inte kan göra allt utan även att det kan sätta sig på mitt humör. Hur enkelt är det att vara glad och sprallig när man har ont och egentligen bara vill lägga sig ner och bara släppa på alla tårar och bara skrika ut. Det är svårt för folk som  inte har detta själv att förstå hur det är egentligen. Men ni anar inte hur mycket jag uppskattar att ni försöker och att ni visar att ni bryr er. Jag verkligen inte önska mig bättre vänner, pojkvän och familj!

// sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar: