var i bassängen och plaskade idag. gick bra men kommer att känna av det onda imorgon.
träffade även en beteendevetare idag när jag var uppe på medic rehab. han ingår i det teamet jag kommer träffa nu 15 ggr framöver. innan jag gick dit ar jag inte alls sugen på att öppna mig för någon som jag inte känner och trodde att han skulle vara som en psykolog. men helt fel är jag och ute och cyklar. en riktigt trevlig människa där vi pratade om hur jag kunde utföra vissa saker pga nacken och vad det stoppade och vad ja ville med behandlingen. det var väldigt ledsamt och skönt faktiskt.
sen kom vi även in på mig som person och han sa det att:
- jag ser att du är stark som person osv... det förstod jag genom det du svarade på frågorna men de är något som du döljer. jag vet inte vad det är och jag kan inte sätta fingret på det men är självklart lite nyfiken om vad det är. 
det dröjde inte länge förens jag sa vad det var och vill säga att det kändes som en lättnad. att jag förstod mer hur jag faktiskt fungerar i vissa situationer
det som är problemet är att jag är ganska självgående och vill klara mig själv (positivt) men jag har svårt att be om hjälp när jag verkligen behöver det. när jag är nere i ett skov i min sjukdom och egentligen inte klarar av en sak så pressar jag mig så mycket för att klara av detta utan att be om hjälp.
man lyste upp när man fattade egentligen vad det var som var problemet och att det förklarar en hel del.
sen visade han mig en modell om hur man kan förklara personligheter på ett bra sätt men de förklarar jag senare sen. nu ska ja ner i tvätstugan och fortsätta att jobba massa.

// sara